Vi människor har genom åren lyckats med en hel del bedrifter, vi har varit på månen, vi har lyckats bota en massa hemska sjukdomar och vi har med internet gjort det möjligt för vem som helst att publicera vad som helst. Med detta i åtanke kan man tycka att triviala saker som att gå till affären inte borde vara några som helst problem. Med detta sagt tar vi avstamp i min bloggserie i en del i ämnet hat.

För ett bra tag sedan hade jag vägarna förbi Lidl för att köpa mig lite kycklingfilé, jag sa till personen som var med mig att vänta utanför. Jag skulle bara ha ett paket kyckling till middagen, så det skulle gå snabbt lovade jag. Jag går in på Lidl, går till frysdisken och plockar med mig ett paket kycklingfilé (Som faktiskt håller bra kvalité i jämförelse med andra dyrare märken, fast det är Lidl!) och rör mig mot kassorna. Det är detta steg som oftast ställer till mest problem för oss. Här krävs att man i rask takt genomför ett antal komplicerade moment så som att lägga upp varor på bandet med streckkoden mot sig, inte stapla alla varor i ett enormt torn, lägga upp “pinnen” efter sina varor med mera. I just denna historia verkar allt detta ha gått väldigt bra. Tyvärr var det i betalningsmomentet allt gick katastrofalt fel, så som det ofta gör.

Mannen som tillsammans med sin lilla dotter stod framför mig hade köpt ett helt paket mjölk, det blir 8kr säger kassörskan till mannen. Det som förvånar många som handlar mat i en affär är betalningsmomentet, man måste på något vis betala för det man vill ha med sig hem. Så i ren chock över detta rotar man i panik runt i fickorna efter sina pengar. Detta gjorde även mannen framför mig i kön. Efter att ha kollat i ungefär 4 fickor hittar han sin plånbok. När han öppnar den ser jag minst 4 betalkort och jag dör lite inombords.

Mannen tar betalkort #1 och sätter i kortterminalen, slår in sin kod för att därefter bli nekad köp. Då tar mannen upp betalkort #2 och upprepar proceduren, köpet nekas. Nu tänker jag tyst för mig själv: “Du har 4st kreditkort men lyckas inte betala ett paket mjölk, kommer jag få se dig i lyxfällan med enorma kreditkortsskulder snart?”. Som tur är finns kontanter fortfarande kvar som betalningsmedel, så mannen börjar leta i sin plånbok, tyvärr har han inga kontanter där. Han börjar återigen rota i alla fickor för att hitta kontanter. När även detta misslyckas vänder han sig till sin dotter, som verkar vara runt 6 år gammal. Han frågar henne ifall hon har några pengar.

Dottern har en jacka med många fickor på sig så hon börjar rota i den första, tom. Hon börjar leta i ficka nummer två, även en tom. Tillslut stoppar hon ner handen i den tredje fickan och då hör jag ett välbekant pengaklirr. YES tänker jag, nu kommer mannen snart kunna betala sin mjölk så jag kan bli klar och få gå hem. När mannens dotter nu tar upp handen ur fickan ramlar en herrans massa saker ner på golvet. Är det några pengar? Nej, det är en massa stenkulor mm. Jag tar ett djupt andetag.

Det är ungefär nu jag håller på att explodera och tänker helt enkelt betala mjölken för mannen så vi kunde bli klara här någon gång. Det var ju trots allt bara 8kr. På något magiskt vis så har då dottern hittat pengar i sin jacka så hon kan betala för sin stackars pappa som bara har 4st kreditkort och som inte verkar ha haft någon aning om att man oftast avslutar affärsbesök med att betala. Mannen tar sin mjölk och går iväg, jag betalar min kyckling för att sedan gå ut till personen som väntar på mig, jag får såklart frågan “-Vilken tid det tog, vad gjorde du egentligen?”.

Så tänk på det gott folk, när man går till en affär måste man betala för sin mat. Står man även i en kö har man då gott om tid på sig att ta upp plånboken, det finns ingen anledning att börja gräva efter den när kassörskan scannat alla varor och sagt beloppet. Nu ska jag ta och lyssna på Christer i P3 som handlar om I-landsproblem, sedan kanske jag startar en blogg dedikerad åt att enbart gnälla på små skitsaker som egentligen inte spelar någon roll. Det är i alla fall kul att skriva om.